I am not normal ,so talk to the hand

Skit vilken tid som varit nu min flicka har fått veta att hon har ADHD och jag jälv har med fått svar på min livs fråga "Varför har jag inte heller varit som alla andra barn " i hela mitt liv har jag strävat efter att få bli accepterad för den jag är men inte vågat och förstått varför jag har känt mig så "FEL"detta började redan som 6-åring och har fortsatt nu i hela mitt liv tills jag nåde min gräns och att tack vare mina barn har nu fått pusselbitarna att falla på plats det så kallade "FELET" med mig är att jag faktiskt också har ADHD vilket känns både som en lättnad att fått svar på sig själv samtidigt som en sorg.En sorg att detta kunde löst mycket tidigare om bara min mamma tilllåtit bup att fortsatt en utredning om startades när jag var 6 år ,förskolan hade alamerat att det inte riktigt stod rätt till.Det hade kunnat besparat mig många onödiga utsattheter som jag fått stå ut med under mina uppväxt år och som vuxen.Men som sagt jag har ju ändå klarat mig rätt så bra här i livet man får inte glömma att den andre inte är lik nån annan.Men nu med lite medicinering så kanske jag ska äntligen få min inre frid och inte bara visa den påskinnade lugna ytan utåt utan att jag faktiskt äntligen ska få en möjlighet till den innre friden jag längat efter.


So long lång kalsong