Nervös

Nu är det snart dags för op på måndag den 1 september bär det av in till op bordet.Usch jag har blandade känslor visst ska det bli skönt att slippa ha ont och framför allt kanske få ett mer drägligare liv.Ändå finns min rädsla, då jag har endometrios inte bara på livmodern utan även både på urinblåsa och tarmar.Trots att jag har 3 fina barn så finns min känsla där och sorg att aldrig mer kunna skaffa barn,även om jag är nöjd och inte ska ha fler så kan jag ju aldrig mer själv välja.Rädslan att kanske vakna upp och inte bara tillfälligt behöva katet,stomipåse utan kanske måste jag ha det resten av mitt liv?Kommer jag kanske behöva behandlas med cellgifter ifall de finner mer under ,det är ingen som vet?Det känns ibland som man lever i ständig ovisshet ,man har alltid en förundran vad kommer här näst just för tillfället har jag och min familj det tungt då det varit och är en jobbig tid framöver det gäller inte bara oss utan även våra nära och kära som tyvärr drabbats av sjukdomar som innebär slutet på livet.Men som sagt försöker jag ändå ha mitt humör uppe jag orkar bara inte deppa ihop för då har ju eländet vunnit och inte ska det få den äran av mig iallafall.