Vem fan tror du är

Vem fan tror du är,vem är jag egentligen ?hur kom det sig att jag blev den jag är ?Ibland blir jag så jävla trött på mig själv vill inte vara jag.Har som sagt gått igenom en utredning nu i höstas av adhd diagnosen ,det slutade med att jag har det och lite extra fick mina papper i fredags man kan väll säga att jag har en liten släng åt asbergers med eller vad fan begriper jag egentligen?Är den mest röriga människan i världen som aldrig kan hålla sig inom ramarna utan istället avbryter,och rör till det genom att berätta olika sammanhang,så vem är du "V",vem är jag vet bara att jag trodde och kände att få veta skulle släppa mig lös,men känner en sorg istället har ju kämpat och kämpar så hårt för att vara normal och inte till besvär med kan ju att aldrig komma itid , bli färdig i tid,köksbordet fungerar som ett pappers arkiv ,blir aldrig nöjd med mig själv känns som jag på börjar saker och finner aldrig ett slut på vad jag ska göra,blir stressad o irreterad när man inte utför vissa saker med perfektionism,stressad,irreterad,rörig,vill vara mer ensam eller mer social,missnöjd med att känna sig ständigt missuppfattad,bråkig,skrikig,gråtande,frusterande,idoitisk,hyperstressad,vill bara bort bort bort,trögfattad,missförstår andra,känner mig helt jävla fuckt up .Skulle kunna packa en väska för att sedan bara fly fly fly bort,så långt iväg jag bara kan,fan fan ditt jävla ufo är vad du är "V" skärp till dig så här kan du inte vara,det fattar du väll!eller?fattar jag det för vem ska jag vara ,vet inte det själv ens längre snart brister mitt hjärta ut i gråt fan jag som kämpat så för att inte visa o släppa ut det innre kaoset men nu vat jag inte vart jag ska bli av.Just nu känns det bara tungt och ledsen för ,just det mina barn har fått mitt fuck up arv den ena har adhd vad vi vet än hon ska gå igenom lite mer utredning,mellan han har autism mer än adhd,den minste han har sin ds och som han börjar visa upp en släng av allt det andra som vi andra har,så vad fan skulle det hända mig ibland känner jag sorg över att jag satt barn till världen ,inte för att jag inte vill ha er eller älskar er det gör jag av hela mitt hjärta,men ni fick nått som jag själv inte vill ha och att se er gå igenom och lida av sviter som man själv gått igenom barn/tonåren är smärtsamt att behöva se er kämpa för eran rätt.Ett fuckt up ufo är jag som väntar på att de mina ska komma o hämta hem mig en dag så jag kan få komma hem och känna mig hel.När kommer ni jag väntar?Bem me up please!!!!!!!